Vilken väg väljer folkpartiet?

 

Ikväll är det dags för folkpartiledaren Jan Björklund (fp) att gå upp i talarstolen på Almedalens scen. Låt oss undersöka den retoriska situationen inför talet. Folkpartiet står enat bakom sin partiledare, som efter valet också kan titulera sig vice statsminister. I regeringen har Björklund kunnat forma sitt eget lag av fp-ministrar och vindkänsligt svängt partiet en aning i socialliberal riktning. Via ministerposterna har folkpartiet starka röster i regeringen när det gäller utbildning, EU, jämställdhet och integration - för partiet viktiga frågor. Opinionssiffrorna kunde visserligen vara bättre, men partiet ligger tryggt över riksdagsspärren.

Så hur ser då Björklunds retoriska utmaningar ut? I alliansen har han fått något av den roll som vicepresidenten har i amerikansk politik - som attack dog. När Reinfeldt (m) och Bildt (m) statsmannamässigt talat väl om uppgörelserna med oppositionen har Björklund stått för kritiken, och när centerpartister öppnade för regeringsmedverkan från miljöpartiet direkt efter valet slog Björklund igen dörren. Därtill personifierar han får många folkpartiets nya hårda linje, när man gjorde sig av med "snällismen" (för många samma sak som socialliberalismen) och gick från att kräva hårda tag i skolan till att också göra det i invandrings- och integrations- politiken med bland annat krav på språktest. Just anklagelsen att flörta med främlingsfientliga krafter har riktats mot Björklund, och senast i Ohlys (v) tal igår beskylldes partiet för att stryka främlingsfientliga krafter medhårs. Hur ska Björklund göra för att visa att kritiken är felaktig och att han även förfäktar socialliberala åsikter såsom en human flyktingpolitik, generöst bistånd och en integrationspolitik värd namnet?

Även kring Björklunds paradfråga skolan blåser det upp till storm. Under Sahlins (s) tid som partiledare närmade sig socialdemokraterna regeringens utbildningspolitik på flera punkter. En del kritiker menade att skillnaden mellan de två blockens utbildningspolitik kunde reduceras till om betyg skulle införas i årskurs sex eller sju. Redan med partiledarbytet ändrade dock socialdemokraterna kurs och är nu öppet kritiska till det mesta. Dessutom har larmrapporter och tidningsreportage om missförhållanden i skolan duggat tätt på senare tid, vilket gjort att opinionen svängt. Björklunds försvar har gått ut på att skolan aldrig borde ha kommunaliserats och att det tar tid att nå goda resultat. När tiden går blir det ett allt sämre försvar. Båda språkrörens almedalstal var dessutom frontalangrepp på regeringens utbildningspolitik. Hur ska Björklund vända opinionen och återta initiativet i utbildnings- frågorna? Ska han bemöta miljöpartiets kritik? Och om regeringen ska samarbeta mer med miljöpartiet - vilka kompromisser kan Björklund tänka sig på utbildningsområdet utan att förlora ansiktet? Och så har vi det där med kärnkraften...

Till skillnad från företrädare för centern och kristdemokraterna har folkpartiledaren aldrig dragit sig för att sticka ut och profilera det egna partiet på någon allianskollegas bekostnad - exempelvis angreppet på moderat försvarspolitik eller kritiken av det kristdemokratiska vårdnadsbidraget. Vad kan vi vänta oss för utspel från folkpartiledaren ikväll för att profilera det egna partiet?  Och kommer utspelet inom utbildningspolitiken eller på något annat område? Gamla käpphästar som svenskt medlemskap i Nato och EMU skulle förvåna med tanke på världsläget, men osvuret är bäst när det gäller Björklund.

Utöver profilering och dagspolitik är det förstås intressant om Björklund kommer att ta upp stafettpinnen från Fridolin (mp), Reinfeldt (m) och Ohly (v) som alla försökte vara visionära i sina almedalstal. Vad har Björklund för liberala visioner för Sverige och folkpartiet? Inom alliansen har istället (stureplans)centern varit den tydligaste liberala rösten med förslag om förändrad arbetsmarknadspolitik (LAS-regler och RUT-avdrag) och motstånd mot FRA, fildelningsjakt och hjälppaket till SAAB. Kommer Björklund att ge centern en match? Ikväll får vi se...

Saknade du något i denna situationsanalys? Har du invändningar? Skriv då gärna en kommentar om det!