Hur lyckades Jimmie Åkessons (sd) med sitt almedalstal? Riktigt bra givet förutsättningarna, måste jag konstatera. Den ditbussade publiken gjorde säkert sitt för att höja stämningen även om främre raden av giv akt-ställda unga människor i partiets gula t-tröjor gjorde ett militant intryck. Med stela miner klappade och hurrade de pliktskyldigt och tittade uppfordrande ut över publiken, som utgjorde de ett laugh track till en allvarlig sitcom.
Åkesson talade med pondus och hade god kontakt med den entusiastiska publiken. I talarstolen förhöll han sig fritt till sitt skrivna manus och växlade mellan olika stämningslägen allt efter som talet fortskred.
Före talet listade jag sex tänkbara retoriska strategier som är vanliga i propagandasammanhang. Jag uppmanade sedan FB-läsare att spela propagandabingo under Åkessons tal genom att bocka för de strategier som de kunde spåra i talet. Efter knappt halva talet fanns det flera bingovinnare.
Är det inte orättvist att tala om propaganda just när Jimmie Åkesson talar? Flera av de propagandistiska dragen återfinns ju i vart och vartannat politiskt tal - inte minst de partiledartal som vi har kunnat lyssna på under denna almedalsvecka. Vissa drag ja, men inte alla! Åkessons tal var istället en provkarta över propagandastrategier och jag behövde fylla på med betydligt fler kategorier än de sex som jag listade, när jag analyserade talet. En analys av dessa kan du läsa i en uppföljande artikel. Låt oss här istället utgå från talets uppbyggnad, och inte minst den så viktiga inledningen, som inte finns med i utskrifter av talet på nätet.
Grovt kan talet delas upp i tre huvuddelar:
- ett inledningsparti, där publiken ska komma i rätt stämning för att vara mottaglig för budskapet
- ett längre mittenparti, där Åkesson ska etablera Sverigedemokraternas karaktär (ethos)
- ett avslutande parti, där Åkesson ska argumentera för vad Sverigedemokraterna vill göra
I talets inledning ska talaren få sin publik att bli uppmärksam, positiv och intresserad. Då är förutsättningarna som bäst för att sedan övertyga publiken om de egna ståndpunkterna. Detta är om möjligt extra viktigt för Åkesson som har en i huvudsak negativ publik - i alla fall om man räknar in alla TV-tittare. Åkesson inleder därför med en mix av ödmjukhet, humor och publiksmicker:
Tack, så hemskt mycket… (applåder) Tack, så hemskt mycket! Fantastiskt att se så många människor i Almedalen denna söndag. De sade att almedalsveckan dog ut i onsdags kväll, men vi har ju helt klart fått liv i almedalsveckan igen. Det är helt fantastiskt att så många har kommit. (applåder)Därefter höjer Åkesson stämningen ytterligare hos sin primära publik, de egna anhängarna på plats, genom att slå fast att han och sverigedemokraterna har varit framgångsrika. Det är en viktig argumentationslinje i talet - inte minst då 1/3 av väljarna har övergivit partiet enligt en färsk opinionsundersökning.
Vi kan väl… vi får väl betrakta det faktum att jag står här nu och att ni står där ni står nu som ett av de yttersta bevisen på att nu är sverige- demokraterna ett etablerat parti. Nu har sverigedemokraterna inflytande. Sverigedemokraterna påverkar politiken. Detta är ett av de yttersta bevisen på det. Det ska vi vara oerhört glada och stolta över! (applåder)När nu rätt stämningsläge är satt och Åkesson har blivit "vi" med sin publik kan han övergå till talets mittenparti med den egna historieskrivningen. I denna del är det viktigt för Åkesson att sätta sin egen bild av verkligheten och ge en positiv bild av Sverigedemokraterna och en negativ bild av motståndarna. Det gör Åkesson genom att klustra positiva ord kring "Sverigedemokraterna" samtidigt som han vederlägger kritik som han hävdar har riktats mot partiet. Lika viktigt som att ge en positiv bild av Sverigedemokraterna blir det att demonisera motståndarna genom att klustra negativa ord kring dem. Motståndarna är framför allt "Fredrik Reinfeldt", som envisas med att inte vilja förhandla med Sverigedemokraterna, och konkurrenten om vågmästarrollen - Miljöpartiet. Hur ser då Åkessons ordkluster ut?
Sverigedemokraterna
- vill inte ha oreda
- respekterar och tar ansvar för landet
- har varit tydliga hela tiden
- har en icke-dogmatisk grundinställning
- har inflytande och påverkar politiken
- välkomnar samtal, förhandlingar och samarbeten
- är ett etablerat parti
- är handlingsinriktade, kapabla, ärliga och socialkonservativa
- tänker på pensionärer
- vill prioritera och bygga ett gott samhälle i Sverige för svenskarna
- står bakom skattesänkningarna
- slår vakt om vårdnadsbidraget och det fria vårdvalet
- utnyttjar sin vågmästarställning för att slå mot regeringens lönedumpningspolitik och försämringar i trygghetssystemen
Fredrik Reinfeldt
- lyssnar inte in
- förhandlar inte
- förankrar inte
- pratar inte
- förstår inte
- förmår inte hantera läget
- respekterar inte Sverige
- tar inte ansvar för Sverige
- bedriver en lönedumpningspolitik
- genomför försämringar i trygghetssystemen
- visar nonchalans och arrogans
- förhalar
- rasar
- raljerar
- blundar och hoppas
- inpräntar mantra
- struntar fullständigt i att situationen är annorlunda
- har inte stöd i riksdagen
- har lidit nederlag efter nederlag
- har misslyckats kapitalt
- är oförmögen att ta ansvar
- utropade sig till segrare
- talar om vårt lands kultur och historia i termer av barbari
Miljöpartiet
- gick till val på att höja skatterna
- leds av en person som nyligen betraktade sig som syndikalist
- vill drastiskt försvåra elproduktionen
- vill detaljstyra hur familjer ska leva sina liv
- vill forma små barn utifrån förvirrade teorier om socialt kön
- vill motverka möjligheten för brottsoffer att få upprättelse
- vill öppna Sveriges gränser helt
- vill göra Europas mest extrema invandringspolitik ännu mer extrem
- vill att det ska vara dyrare att arbeta samtidigt som vi ska arbeta mindre
Sammanfattningsvis har vi ett drama med tre huvudroller:
- en passiv, osympatisk och maktfullkomlig regeringschef som har kommit till vägs ände utan att vilja inse det. Han gör inte vad han borde för landets bästa, utan vill istället söka stöd hos
- ett extremt, vänsterinriktat parti, som verkar för motsatsen till allt som regering, dess väljare och Sverigedemokraterna vill, och vars politiska program utgör en direkt fara för Sverige och svenskarna - samtidigt som vi har
- ett aktivt, pålitligt och socialkonservativt parti med landets bästa för ögonen som står för både frihet och trygghet, och som vill ta ansvar för Sverige genom att samarbeta med regeringen.
Proffstyckarna
- bor på Södermalm och jobbar med medier
- underskattar Sverigedemokraterna genom att måla ut dem som "lite dumma i huvudet" eller som "oseriösa populister som helt saknar värderingar" bara för att de inte vill fixera sig på höger-vänsterskalan
Övriga partier
- brister i ansvar genom att gå på toaletten eller trycka på fel knapp vid viktiga voteringar
- är först emot reformer, men låtsas sedan att acceptera dem
- vägrar släppa in Sverigedemokraterna i kvittningssystemet
- har ett egenintresse av att bibehålla höger-vänsterperspektivet
- bråkar med varandra om huruvida Sverigedemokraterna är högre eller vänster
Birollerna förstärker Sverigedemokraternas offerroll och bidrar till att skapa ett vi- och dem-tänkande, som i sin tur stärker den sverigedemokratiska identiteten. Det är som bekant lättare att vara emot något (från olika utgångspunkter) än att hitta det som förenar.
Åkesson avslutar talets mittenparti med att uppmana Fredrik Reinfeldt att använda sommarledigheten för att besinna sig och istället söka samarbete med Sverigedemokraterna till hösten.
Åkesson har nu etablerat den bild han vill förmedla av Sverigedemokraterna, och kan från denna styrkeposition börja argumentera för partiets politik. Han kan också elda på känslorna och bygga upp mot talets klimax. Så vad gör då Åkesson i avslutningspartiet? Jo, han målar upp de faror som Sverige står inför och argumenterar för att sverigedemokraternas politik krävs för att rädda landet. Låt oss se på hur han går till väga.
<<< textparti under redigering >>>
Så här blir talet som ordmoln, när vanliga formord har tagits bort:
Vad tyckte du själv om talet? Kommentera gärna i denna blogg!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar