lördag 9 juli 2011

Hägglunds tal ett riktigt sömnpiller













För Göran Hägglund (kd) gäller det att vinna eller försvinna. Kanske satte det stämningen för hans almedalstal, trots att Hägglund tappert inledde med själslöst skämtande om seminarieverksamheten under årets almedalsvecka. Publiken svarade med tystnad. Först när han mot mitten av talet pratade om oppositionen vaknade skämtlynnet och publiken till liv.

Hägglund hade samma taktik som de båda språkrören. Istället för att som Lars Ohly (v) försöka täcka in alla politikens områden fokuserade han på en fråga - barn och ungas uppväxtvillkor. Från den kunde han sedan ta upp andra politikerområden som lag och ordning. Klokt när partiet ska satsa på en nya profilfråga.
Från seminarierna på Gotland associerade Hägglund till sin bardoms somrar för att sedan kunna leda över till talets huvudtema. Budskapet var att det var bättre förr – i alla fall för de flesta. De egna sommarminnena länkade Hägglund samman med anaforer:
Minnen av friheten, av vänskapen, av dagarna som var sådär jättelånga. Leken var fri, upptäckterna var många – både av det ena och det andra slaget. Det var korpen med kompisarna, det var bad på bryggorna, och det var föräldrar med ork att spela fia i förtältet, det var minnen av gemenskap, det var brännboll med polarna, bål på stranden och glöd på grillen.
Barndomens idyll kontrasterade Hägglund mot dagens materiella samhälle, där barnen inte har någon plats. Därefter följde det kristdemokratiska programmet för en ny barn- och ungdomspolitik - en lång katalog som ingen kan tycka illa om men som ingen heller kan jubla över. Bitvis var det riktigt sövande att lyssna på - som att lyssna på en välvillig prästs predikan, när man sedan länge fattat poängen. 
 
Hur tråkigt vad då talet? Ganska tråkigt, enligt mig och Lena Melin på Aftonbladet, som båda tycker att Hägglund kan mycket bättre än så här. Inte alls - det var ett roligt och bra tal, enligt min kollega Anders Ullholm, som analyserade talet för SvD. Anders och jag har något att prata om nästa gång vi ses...
Vad tyckte du själv om talet? Kommentera gärna i denna blogg!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar