Även Jan Björklund (fp) satsade på att hålla ett ideologiskt almedalstal ikväll. I långa stycken höll han det tal som Reinfeldt (m) borde ha hållit, dvs. ett visionärt, retoriskt väl genomarbetat tal för frihet, marknadsliberalism och den förda regeringspolitiken. I likhet med amerikanska politiker som Obama använde Björklund sig av teleprompter, vilket fungerade bra. Han fick därför mycket bättre publikkontakt än exempelvis Ohly (v) och Romson (mp), som båda tappade ögonkontakten, när de ideligen titta ner i sina papper. Björklund kunde däremot behålla publikkontakten, variera talartempot och förstärka sitt budskap med intonation, mimik och gestik. Därför blev det också ett retoriskt starkt framförande.
Hur svarade då Björklund (fp) upp mot den retoriska situationens krav? Sin vana trogen försvarade han regeringens politik med emfas, och gick till attack mot den samlade oppositionen. När han tog upp att de rödgröna tillsammans med sverigedemokraterna kan stoppa regeringens jobbskatteavdrag i höst alluderade han på Carl Bildts (m) kända metafor "rödgrön röra" och varnade istället för en "rödbrun mylla", där ordet "mylla" kan associeras till den grogrund för främlingsfientlighet, som flera varnat för i och med sverigedemokraternas intåg i svensk politik.
Vad tyckte du själv om talet? Kommentera gärna i denna blogg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar