Ohly kör sitt eget race

Lars Ohlys (v) dag i Almedalen började dåligt. DN publicerade tidigt nyheten att över hälften av alla distriktsordförande i vänsterpartiet vill byta ut honom vid nästa partikongress, och minst en populär motkandidera tillkännagav då sin kandidatur. Kanske bidrog dessa stämningar i partiet till att Ohly var delvis självkritisk i talet. Dessutom höll han sig strikt till sitt skrivna manus, vilket försämrade publikkontakten även om Ohly kompenserade det med  bra betoning och uttrycksfulla gester. När han talade om sin hjärtefråga - solidaritet med Palestina - släppte han dock manus och gick fram till publiken för att visa sitt starka engagemang.

Det var dock en självsäker Ohly som äntrade scenen och gick in i rollen som klassisk vänsteragitator. Han verkade närmast lättade över att inte behöva stå till svars för de rödgröna kompromisserna längre. Istället lade han tid och kraft på att definiera och förklara vad "en ny vänster" står för inom politikens olika områden.

Därför var det lika viktigt för Ohly att distansera sig från de forna vapendragarna inom socialdemokraterna och miljöpartiet som att trappa upp kritiken mot regeringen. För Ohly är de större oppositionspartiernas anpassning mot mitten helt fel väg att gå - något som han kritiserade miljöpartiet och socialdemokraterna för genom att hävda att skillnaden mellan deras ekonomiska politik och regeringens är - 12 månader. Likaså kritiserade han deras uppgörelser med regeringen hårt.

Ohlys tal hade den tydligaste retoriska uppbyggnaden av de fyra tal som hållits under årets almedalsvecka. Precis som Mona Sahlin (s) har Ohly en förkärlek för anaforer - "vi kan..., vi kan..., vi kan..." eller "vi behöver..., vi behöver..., vi behöver..." - ofta med klimax/stegring och i klassiska tretal, som gärna kombineras med Håkan Juholts (s) favoritfigur antitesen - "vi - ni", "rätt - fel". Med anaforerna knyter Ohly ihop meningarna, med stegringen skapar han dynamik och med antiteserna tydliggör han skillnaderna - allt enligt den klassiska retoriken.

Vad tyckte du själv om talet? Kommentera gärna i denna blogg!