Så var det dags för vänsterpartiet att tala

 

Ikväll är det Lars Ohlys (v) tur att tala i Almedalen. Den retoriska situationen är inte avundsvärd. Efter sju år som partiledare och allt starkare avgångskrav hängande över sig saknar han inte retoriska utmaningar. Vänsterpartiet har dessutom parkerat sig någon procent över riksdagsspärren och mist mycket av sitt politiska inflytande i och med det rödgröna samarbetets upplösning efter valet. Det är därför flera frågor som hänger över Ohly ikväll.

Varför ska Vänsterpartiet ha kvar en partiledare som har misslyckats med att lyfta partiet och vinna val, när det inte saknas bra motkandidater inom partiet? I det rödgröna laget har både Socialdemokraterna och Miljöpartiet fått en nystart i och med partiledarbytena, och en ny partiledare behöver hinna bli varm i kläderna inför valet 2014. Det talar för exit Ohly.

Hur ska Vänsterpartiet kunna profilera sig som självständigt parti och utöka sin väljarbas, när Socialdemokraterna under Juholt gör en vänstersväng och därmed konkurrerar om samma väljare? Samtidigt har Vänsterpartiet mest att vinna på ett mer organiserat samarbete inom oppositionen, vilket ökar partiets legitimitet efter att ha pekats ut av både Mona Sahlin och de tidigare språkrören som det parti som stjälpte de rödgröna i valet. Dessutom bryter Vänster- partiet sin politiska isolering om man lyckas få till stånd fler politiska uppgörelser inom oppositionen. Vilka politiska utspel kan åstadkomma detta? Och i förlängningen: Hur ska Vänsterpartiet gå till val 2014 - som egen politisk kraft eller i någon ny samverkansform?

Saknade du något i denna situationsanalys? Har du invändningar? Skriv då gärna en kommentar om det!